Mod2021 logo bm logo




Hur såg rösträttskampen ut i:


Kampen om kvinnlig rösträtt har sina rötter i 1700-talets upplysningstänkande i Europa. Den franska författaren och feministen Olympe de Gouges skrev så tidigt som 1791 ”Kvinnornas egen rättighetsförklaring”, men det skulle dröja ända till 1944 innan kvinnorna i Frankrike fick gå och rösta.

Världens första kvinnosaksföreningen bildades i USA 1869, drygt tjugo år efter att amerikanska kvinnor höll sitt första officiella möte om kvinnors rättigheter. Två år senare påbörjade brittiska kvinnor sin kamp när de bildade föreningen The National Society for Women's Suffrage.

Rösträttskampen i Storbritannien blev känd i hela världen för att Suffragetterna använde sig av mer extrema metoder för att få nå sina mål, till exempel stenkastning, hungerstrejkande och bomber. Trots att Storbritannien var ett av de första länderna att föra fram frågan om kvinnlig rösträtt på den politiska dagordningen fick brittiska kvinnor vänta ända till 1928 innan de fick rösträtt. Kvinnorna i våra nordiska grannländer fick däremot rösträtt flera år före oss i Sverige, nämligen 1906 i Finland, 1913 i Norge och 1915 i Danmark.





I 1880-talets Sverige började frågan om kvinnlig rösträtt tas upp i det politiska samtalet av Eva Rodhe. 1884 la Fredrik Theodor Borg fram den första motionen om kvinnlig rösträtt i riksdagen. När det i början av seklet lades fram ett förslag i riksdagen som föreslog att gifta män skulle ha två röster – en för sig själva och en för sin fru – blev kvinnorna så provocerade att de drog igång den organiserade kampen för kvinnlig rösträtt och bildade Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt år 1903.

Rösträttskvinnorna använde sig av sina erfarenheter och kontakter från andra föreningar de var medlemmar i och samarbetade direkt med andra kvinnorörelser såsom nykterhets- och arbetarrörelsen. På så sätt kunde de väldigt snabbt få en tydlig organisationsstruktur och lyckades sprida sitt budskap över hela landet. Det svenska sättet att organisera sig blev omtalat ute i världen och hyllades av den internationella rösträttsrörelsen. 1911 var Sverige värd för den internationella rösträttskongressen och världens rösträttskämpar samlades i Stockholm.

Landsföreningen var klassöverskridande, men trots detta var det olika frågor som var mest viktiga för olika samhällsklasser. För de yrkesverksamma kvinnorna stod lika lön och arbetsvillkor högst upp på agendan medan societetskvinnornas ville slåss för att även gifta kvinnor skulle vara myndiga.

Fram till 1971 bestod Sveriges politiska system av två kammare i riksdagen. När regeringen år 1912 la fram den allra första propositionen om kvinnlig rösträtt och valbarhet till riksdagen, antogs den i andra kammaren men röstades ner i första kammaren. Samma sak hände våren 1918 men en sen decembernatt samma år, då en stark rädsla för revolution uppstått, nåddes en överenskommelse om att Sveriges riksdag skulle införa rösträtt för kvinnor vid nästa ordinarie riksdagssammanträde.

Den 24 maj 1919 klubbades äntligen det första giltiga beslutet om kvinnlig rösträtt i Sveriges riksdag. Eftersom rösträtten regleras i grundlagen krävdes att ett beslut fattades i två riksdagar, med ett val emellan. 26 januari 1921 fattades så det slutgiltiga beslutet och Sveriges kvinnor blev medborgare fullt ut.

Samma år som svenska kvinnor fick gå till valurnan för första gången fick de också lov att kandidera till riksdagen. Flera av de som hade kämpat för kvinnlig rösträtt valde att göra detta och när riksdagen öppnade 1922 tog, för första gången någonsin, fem kvinnor varsin plats bland männen.





Startskottet för den organiserade rösträttskampen i Bohuslän gick sommaren 1902 då en grupp kvinnor, på initiativ av Frigga Carlberg, samlades i Eva Rodhes hem för att bilda Göteborgs Förening för kvinnans politiska rösträtt. Redan drygt 20 år tidigare hade Eva Rodhe, tillsammans med en grupp starka kvinnor, startat Göteborgs kvinnoförening.

Tre år senare år 1905 bildades Uddevallas FKPR och redan samma år var föreningen med och bidrog med hela 105 namnunderskrifter till den första stora namninsamlingen för kvinnlig rösträtt som överlämnades till Sveriges kung och statsminister. Genom åren bildades flera lokala föreningar på olika orter runtom i Bohuslän, bland annat i Krokstrand, Marstrand, Strömstad, Lysekil och Grebbestad.

Redan från början betonade lokalföreningarna i Bohuslän vikten av att rösträttskampen borde gå hand i hand med arbetet för kvinnors utveckling till samhällsmedborgare. Vid sidan av kampen bedrev den svenska rösträttsrörelsen storskalig folkbildning och försökte få kvinnorna att även intressera sig för att arbeta politiskt den dagen de blev valbara. I Bohuslän bildades redan innan kampen om rösträtten var vunnen, flera lokala partipolitiska kvinnoorganisationer och många bohuslänska kvinnor kandiderade sedan till Riksdagen redan första året det blev möjligt, år 1921.

1912 bildades ett länsförbund i Bohuslän för att samordna lokalföreningarna och göra rösträttsarbetet ännu mer kraftfullt. Året därpå startade LKPR en landsomfattande insamling av namnunderskrifter för att kräva kvinnlig rösträtt. Rösträttskämparna i Bohuslän reste personligen runt till de olika orterna i länet med sina listor och samlade in underskrifter. När resultatet av insamlingen sändes in kunde länsförbundet triumfera med hela 32 437 namnunderskrifter från Göteborgs- och Bohus län, vilket var en enorm siffra vid den här tiden.

1913 blev det en stor skandal i Göteborg när ordföranden Frigga Carlberg bjöd in suffragetten Sylvia Pankhurst från Storbritannien som rösträttstalare, trots att hon gjorde det som privatperson och inte som representant för LKPR. Sylvia Pankhurst hade suttit fängslad i hemlandet för sina militanta metoder för kampen för kvinnlig rösträtt och hade förklädd lyckats fly till Norden. Men under hennes rösträttstal i Göteborg, som bevakades av polis, var lokalen fylld till sista plats.

Våren 1918, efter att återigen ha fått nej av Sveriges riksdag, tappade rösträttskämparna tålamodet. Stora protestmöten anordnades över hela landet, och här i Bohuslän arrangerades möten i bland annat Lysekil, Strömstad och Krokstrand. Den 2 juni samlades över 6 000 personer på Järntorget i Göteborg för att delta i den sista stora gatudemonstrationen för kvinnlig rösträtt. När de tågade till Heden bar de fanor med bilder på tre personer som inte hade rätt att rösta i Sverige år 1918; en manlig fånge, en manlig mentalpatient och så den kvinnliga nobelpristagaren Selma Lagerlöf. När de första fem kvinnorna äntligen tog plats i Sveriges Riksdag 1921 var Göteborgsbon Nelly Thüring en av dem.





Vita bandet – Var en förening som arbetade för nykterhet och kvinnors rättigheter. Föreningen startade och drev flera sociala verksamheter såsom alkoholfria restauranger, mödrahem, barnkrubbor och semesterhem för kvinnor och barn som hade det svårt. De hade även en stor kursverksamhet för kvinnor och utbildade dem i både praktiska och teoretiska ämnen. Föreningen grundades i Sverige år 1900 av Emilie Rathou.

Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) – var den enda organisationen i Sverige som exklusivt arbetade för kvinnlig rösträtt och valbarhet. Den bildades 1903 och hade som mest över 17 000 medlemmar. 1913 lyckades LKPR tillsammans med lokalföreningarna bedriften att samla in hela 351 454 namn för kvinnlig rösträtt. Från 1912 fram till segern gav de ut tidningen Rösträtt för kvinnor.

Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) – var flera lokala förgreningar av landsföreningen LKPR. Den första lokala rösträttsföreningen i Sveriges bildades 1902 i Göteborg, ett år före landsföreningen. Över 300 lokalföreningar bildades på olika platser i Sverige under årens lopp. I Bohuslän fanns bland andra Göteborg (bildad 1902), Uddevalla (1905), Strömstad (1906), Lysekil (1907), Grebbestad (1907), Marstrand (1908) och Krokstrand (1910).

Bohusläns länsförbund för kvinnans politiska rösträtt – var en paraplyorganisation för lokalföreningarna i Bohuslän, som bildades 1912 som en strategi för att öka medvetenheten kring rösträttskampen. Första mötet hölls i Uddevalla med representanter från hela Göteborgs- och Bohus län. Genom förbundet ville kvinnorna hjälpa varandra med strategier, kampanjer, demonstrationer och aktioner för att få fler människor engagerande i kampen för kvinnlig rösträtt.

Frisinnade Kvinnors Riksförbund (FKR) – grundades 1914 av Ada Nilsson och Julia Kinberg och ombildades till ett riksförbund efter införandet av kvinnlig rösträtt. Föreningen var en politisk kvinnoorganisation som bland annat hade befolkningspolitik, bostadsfrågor, nykterhetsfrågor, och demokratifrågor på sin agenda. De hade en lokalförening i Göteborg och ett länsförbund i Bohuslän där Elin Sundberg och Karin Sommar Elmér satt med i styrelsen. Flera i FKRs styrelse grundade Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad och tidningen Tidevarvet.

Lysekils Socialdemokratiska kvinnoklubb – var en lokalförening till socialdemokratiska kvinnoförbundet, som även gav ut tidskriften Morgonbris. De anordnade föredragskvällar och fester för att sprida de socialdemokratiska idéerna bland kvinnor och få dem att inse sitt eget “människovärde”. Även protestmöten och agitationsmöten om frågor som nykterhet, fred och kvinnlig rösträtt arrangerades av föreningen som beskrevs som en “mönsterklubb bland kvinnoklubbarna” i Morgonbris.

Partiet De Frisinnade i Göteborg- och Bohuslän – var ett av de liberala partier i Sverige som tidigt skrev in kvinnlig rösträtt i sitt partiprogram. 1921 när kvinnor för första gången fick kandidera till riksdagen var det flera kvinnor på De Frisinnades kandidatlistor, däribland Elin Sundberg och Annie Busck.

Göteborgs Kvinnoförening – bildades 1884, för att arbeta för en förändrad kvinnosyn och stärka kvinnans ställning i samhället. Året därpå startade föreningen den radikal tidskriften Framåt! Föreningen startade och drev även en arbetsförmedling för kvinnor, kaféer, skollovskollonier och sju barnhem under namnet Sällskapet Myrorna.

Gymnastiksällskapet Sköldmön – var Sveriges första kvinnliga gymnastikförening. Sköldmön arbetade för att kvinnor skulle få idrotta på samma villkor som män. Förutom gymnastik ägnade de sig även åt rodd och vandringar. 1888, fyra år innan den första herrfotbollsmatchen spelades i Sverige, höll Sköldmön sin första offentliga gymnastikuppvisning inför 400 personer. Föreningen som bildades 1882 i Göteborg är aktiv än idag.

Sveriges Allmänna Folkskollärarförening (SAF) – var den första nationella sammanslutningen av folkskollärare i Sverige. Föreningen bildades 1880 och startade redan året därpå Svensk läraretidning, som blev ett viktigt verktyg för att föra fram lärarnas frågor. Föreningen arbetade för folkskolans bästa, folkbildningens höjande och för förbättring av lärarnas ställning i allmänhet. Med tiden fick de stort inflytande i utbildningspolitiken.





Tidslinje 1882-2021:

Eva Rodhe
1882

Reformspedagogen Eva Rodhe satt med i folkskolestyrelsen i Göteborg och startade Göteborgs kvinnoklubb i början av 1880-talet. Eva Rodhe anses vara den första som i politiska forum talade om kvinnlig rösträtt. Frigga Carlberg, som var med och startade landsföreningen för kvinnlig politisk rösträtt, skrev följande om Eva Rodhe:

“Hennes uppfriskande humor tog sig ett oförglömligt uttryck och fick andra att samlas under hennes flammande rättskänsla.” Frigga Carlberg


1884

Freds- och rösträttskämpen Fredrik Theodor Borg 1825–1895, var tidigt förespråkare av kvinnors rösträtt  och var den förste riksdagsman som motionerade om detta 1884. I motionen skrev han bland annat följande:

”För mig är denna angelägenhet ingen modesak … så länge menskligheten icke erkänner hvad qvinnan är, eller att hon är menniska i ordets fulla bemärkelse … så länge kan hon heller icke vinna den ställning, som henne med rätt tillkommer”. Fredrik Theodor Borg


1884

Svenska kvinnor betraktas som omyndiga i många århundraden. Det är bara änkor som kan vara myndiga, så länge de inte gifter om sig. Men 1858 fattar riksdagen beslutet att ogifta kvinnor kan anmäla till domstol att de vill bli myndiga från 25 års ålder. År 1865 blir de automatiskt myndiga när de fyller 25 och 1884 sänks åldern till 21. Men detta gäller alltså bara ogifta kvinnor. När en kvinna gifter sig ställs hon under sin mans förmyndarskap. Det är först 1921 som även gifta kvinnor blir fullt myndiga, samma år som kvinnor får rösta i riksdagsvalet för allra första gången.


1902-1903

I början av seklet läggs ett förslag fram i riksdagen som föreslår att gifta män ska ha två röster – en för sig själva och en för sin fru. Riksdagsman Carl Lindhagen svarar med att kvinnor borde ha en egen röst men det förslaget röstas ned. Förslaget att gifta män ska ha två röster provocerar och är en anledning till att den organiserade kampen för den kvinnliga rösträtten startar. 1902 bildas Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, FKPR som senare 1903 byter namn till Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR.

”om jag inte får äga min röst är livet ingenting värt, varför är mitt jag mindre värt än min brors, min fars? Varför ska jag ägas likt kossan i hagen? Kommer jag få älska den jag vill eller kommer min vilja dränkas i någon annans krav och äganderätt över mig?”. Tekla Nyberg


1909

Genom riksdagsbeslut 1907 och 1909 blir kvinnor valbara till stads- och kommunfullmäktige.  Den första kvinnan som väljs in i stadsfullmäktige är Gertrud Månsson. Hon väljs in i Stockholm stad som är den stad vars valresultat blir färdigräknat först av alla.


1911

I september 1911 hålls det första valet med kraftigt utökad rösträtt för män och med ett proportionellt valsystem. Tidigare hade endast 9 procent av hela befolkningen haft rätt att rösta, men andelen ökar nu till 19 procent. Att det inte blir fler som får rösträtt beror främst på att kvinnorna fortfarande är uteslutna och att rösträttsåldern är hög. Det ställs fortfarande krav på att de manliga väljarna ska ha gjort värnplikt och betalat sin skatt. I Bohuslän, från och med senare delen av 1800-talet och framåt, genomfördes flera demonstrationer för lika- och allmän rösträtt. 1908 var det över 800 personer i Uddevalla som var med och tågade, i Lysekil upp mot 1000 och i i Foss ca 500. Vid alla tre demonstrationer närvarade lokalpolitikern Augusta Mathilda Johansson, som höll tal om kvinnlig rösträtt.


1912

Första mötet hålls i Uddevalla med representanter från hela Göteborgs- och Bohus län. Genom förbundet vill kvinnorna hjälpa varandra med strategier, kampanjer, demonstrationer och aktioner för att få fler människor engagerande i kampen för kvinnlig rösträtt.


1912

Karl Staaffs regering lägger fram den allra första propositionen om kvinnlig rösträtt och valbarhet till riksdagen men den röstas ner i första kammaren. I andra kammaren antas propositionen med 140 röster för och 66 emot, men i första kammaren röstas förslaget ned med 86 röster mot 58 och därmed faller den kvinnliga rösträtten.


1913

Fotot illustrerar hur otroligt många namn som samlades in för kvinnors rösträtt. På bilden syns Elin Wägner, en känd rösträttskvinna.


1918

På senhösten kallar regeringen in en urtima (extra) riksdag.  Syftet är att justera de statsanställdas löner som sjunkit under krigsåren. I Europa pågår oroligheter. Första världskriget är nyligen avslutat men på flera håll i Europa har revolutioner brutit ut. Oron för att något liknande ska hända i Sverige ökar och trycket på att införa allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män är högt. Långa förhandlingar pågår hela dagen och långt in på natten. Eftersom riksdagen är extrainkallad kan man inte fatta besluta om kvinnors rösträtt vid sittande möte men till slut når man en överenskommelse om att beslut ska fattas vid den kommande ordinarie riksdagen nästa år: Sverige ska införa allmän och lika rösträtt


1919

Nu fattas äntligen det första beslutet om kvinnlig rösträtt i Sveriges riksdag efter en hård kamp. Den 24 maj blir ett datum som firas av många av de lokala rösträttsföreningarna runt om i landet. Sverige får allmän och lika rösträtt som sista land i Norden.


1920

Gifta kvinnor, som tidigare har stått under makens förmyndarskap, ska från och med 1921 bli myndiga vid 21 år.


1921

Den 26 januari fattar riksdagen det andra beslutet om kvinnlig rösträtt.


1921

I september 1921 kan både män och kvinnor äntligen gå till valurnorna och rösta till första och andra kammaren. Nästan hälften av de röstberättigade kvinnorna röstar i valet 1921, och 62 procent av männen.


1922

När riksdagen öppnas i januari 1922 kan för första gången fem kvinnor ta plats som ledamöter. Kvinnan är nu erkänd som politisk medborgare fullt ut. 1922 är det fem kvinnliga och 375 män i riksdagen.


1933


1937


1944

Nu blir det lagligt att vara homosexuell men det ska dröja ända till slutet av 1970-talet innan Socialstyrelsen stryker homosexualitet ur sjukdomsregistret.


1945

Nu får även personer som gått i konkurs och som får socialbidrag rösträtt. Rösträttsåldern sänks samtidigt till 21 år och valmanskåren blir större.


1946

Riksdagens samtliga kvinnliga ledamöter enas om en motion i vilken de kräver att lön ska utbetalas efter prestation och inte efter kön.


1947

Karin Kock som var professor i nationalekonomi var först konsultativt statsråd, sedan folkhushållningsminister i Tage Erlanders regering. Hon blir därmed Sveriges första kvinnliga statsråd.


1948


1960

Arbetsmarknadens parter enas om att avskaffa de så kallade kvinnolönerna och ansluta sig till Internationella arbetsorganisationens konvention om jämställda löner


1965

1969 sänks åldern ytterligare och då kan alla som fyllt 19 år gå och rösta. 1975 sänks rösträttsåldern till 18 år.


1971

Två stora parlamentariska utredningar under 1950- och 1960-talen konstaterar att flera demokratiska skäl talar för att riksdagen ska bestå av en kammare. Från och med nu kan medborgarna vid ett och samma val bestämma riksdagens sammansättning. Det nya valsystemet innebär att partierna får exakt så stor del av mandaten som de får av rösterna. Regeln om att ett parti måste ha fyra procent av rösterna för att bli representerat i riksdagen är från den här tiden.


1971

Nu införs särbeskattning i Sverige. Tidigare hade äkta makar beskattats gemensamt. Det innebar att den som tjänade minst i äktenskapet beskattades lika mycket som den som tjänade mest, vilket innebar att det ibland inte lönade sig att arbeta för den som hade sämre inkomst, oftast kvinnan i familjen. Reformen har kallats ”den största jämställdhetsreformen under ett halvt sekel".


1974

Föräldrar får rätt att dela ledigheten vid barns födelse. Den tidigare försäkringen som infördes 1931 hade bara gällt mödrar.


1977


1980

Den nya lagen förbjuder könsdiskriminering i arbetslivet och en ny myndighet, Jämställdhetsombudsmannen, inrättas för att se till att lagen följs.


1983

Även inom försvaret kan nu kvinnor anställas och det gäller alla tjänster.


1985

Söder, som tidigare varit såväl utrikesminister som socialminister, efterträdde Thorbjörn Fälldin som ordförande för Centerpartiet.


1989

Nu kan en person inte längre bli omyndigförklarad. Tidigare har en domstol kunnat besluta att en person som uppnåtts myndighetsåldern ska förklaras omyndig. Därmed har alla medborgare över 18 år rösträtt. 74 procent av Sveriges befolkning har, i och med detta, nu rösträtt.


1990


1991


1991

Riksdagens får sin första kvinnliga talman, Ingegerd Troedsson (1929–2012). Hon var riksdagsledamot, biträdande socialminister och vice talman innan hon valdes till talman.


1993


1994


1999

Judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar erkänns som nationella minoriteter.


2001


2009

En ny diskrimineringslag införs för att motverka negativ särbehandling på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.


2011

Regeringsformen omarbetas vilket bland annat innebär ett stärkt skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning och integritetsintrång.


2018

Enligt lagen blir det förbjudet att ha sex med en person som inte uttryckligen sagt ja eller aktivt visat att den vill delta. Det krävs inte längre att gärningspersonen har använt sig av våld eller hot.


2020

Domstolarna ska från den 1 januari beakta FN:s barnkonvention från 1989 i mål som rör barn.

2021-2022

I september 2021 är det 100 år sedan som allmän och lika rösträtt infördes. I januari 2022 var det även 100 år sedan de fem första kvinnorna klev in i riksdagen.



Rösträttskämpar ⇨